LYCKAT I AZUN ATWA

Oftast maste man se pa jobbet som man gor har langsiktigt. I Tel Rumeida tillexempel har den internationella narvaron i omradet gjort att valdet fran de isralesliska bosattarna minskat i omradet, fastan man inte marker av den skillnaden pa den korta tiden man sjalv ar dar. Fast ibland ar man anda lite otalig och vill kanna att man gor nagan nytta.

Men idag var det kul for det kandes som vi faktiskt som att vi astadkom naganting konkret! Igar fick vi ett telefonsamtal fran nagan som varit i kontakt med en bonde i en byn Azun Atwa, nara Qalqilya. Han hade precis fatt reda pa att muren skulle byggas langs en vag intill hans landomrade. Men istallen for att ga intill vagen skulle den ga femton meter in pa hans landomrade. Detta skulle vara valdigt daligt for bonden som har sitt jordbruk som in inkomstkalla.

Sa jag och tva andra akte dit med syftet att blockera vagbygget. Det var svart att ta sig in i byn, ingen forutom de som bor dar far tillatelse att komma in. Vi sade att vi skulle traffa en israelisk van som bodde i bosattningen intill. De hade himla svart att tro pa oss, vi gav inte direkt ett stabilt intyck. Men till var forvaning blev vi tillsist anda inslappta.

Nar vi kom fram var nagra andra internationella fran en annan organisation redan dar. Vi pratade med bonden och han sade att de som bast hall pa att forhandla om murbygget med de som bossar over det. Han ville att vi bara skulle sitta bredvid och vanta. Internationell narvaro skulle formodligen satta press pa forhandlingarna till hans fordel. Sa vi satte oss pa jordplatten och vantade.

Jag sade till en av de internationella att stamningen mellan bonden och soldaterna i alla fall verkade bra. Hon holl med, men sade att bonden hade sagt att de skrikit och nastan slagit honom igar, fast eftersom vi var har idag kunde de plotsligt upptrada.

Och faktiskt, sa var det mer an stamingen som var bra. Forhandlingarna kom fram till att muren bara skulle byggas nagan meter inpa bondens landomrade. Detta var bonden valdigt glad och nojd med. Han tackade oss sa varmt och sade att med tanke pa hur aggro de var igar, gick det formodligen sahar bra tack vare att vi var dar.

Man vet aldrig hur det skulle gatt annars, men det kandes i alla fall valdigt bra att ha tagit sig dit. Vi gjorde i och for sig inte sa mycket mer an att bara vara dar, men a andra sidan var det valdigt skont att tillbringa en eftermiddag tillbakalutad under solen.